Detta har hänt

Vi har tagit långa promenader i snö.

Jag har nosat och pussat på lilla Bonnie i Stockholm

Jag har blivit biten av grannhunden som blev sur när jag ville ta hennes pinne

Jag har busat en massa i snön

Vi har firat jul i Hörnefors utanför Umeå

Jag har pussat matte och husse en hel del

Min tjej Sassy och jag har varit på flera promenader

Matte och jag åkte ut en sväng till Emma för att ta en promenad med mamma Jamila och Brandy. Jag älskar att vara med dom!
Efter promenaden så snodde jag Brandys nalle. Den får inte äns mamma ta... Men jag lånade den bara en stund, sen fick hon tillbaka den.

Matte måste bara tala om...

... att vi är så otroligt stolta över vår älskling. Han har blivit så duktigt! Efter att ha varit helt nervig och bara suttit och gråtit när han har fått vara ensam så har han nu blivit tuffare. I lördags så var han ensam i fyra timmar medans vi var på ett kalas. Enligt vår granne så var han tyst och när vi kom hem var han helt lugn. Så jäkla skönt att det börjar ge med sig...

Kommer ihåg den lilla skithunden som satt och skrek när vi var på tippen. Men då satt han i bilen och vi var precis utanför:)

Och när Johnny hittade honom avsvimmad inne i klädkammarn när vi testade att ha honom där för att ge honom mer trygghet. Då hade han skällt så att han hade svimmat av...

En Biabädd har strykigt med under ensamhetsträningen också. Den förvandlades till konfetti när han fick vara ensam.

Nu har han sin ENORMA Dogmanbur i sovrummet som han får vara i. Inge vidare snyggt men han känner sig trygg där. Så småning om så kan han kanske vara lös i sovrummet medans vi är borta så att vi får tillbaka någon form av stilkänsla där inne:)

Och så är vi så otroligt stolta över vilken duktig kille han är när vi är ute. Visst får han sina små ryck ibland och springer fram till folk och andra hundar. Och leker han med någon av sina kompisar är han svår att få kontakt med så klart. Men annars så går han fot så fint, även när han är lös. Lyssnar så duktigt när vi säger stanna och är väldigt uppmärksam på vad vi gör och säger. Det är så härligt att han har blivit en sådan superkille. För ett tag sen var han inne i en riktigt trotsperiod och vi vet att de kommer igen. Men det är underbart att se hur det går framåt och känna att vi får lön för mödan för jobbet vi gör med honom.

Älsklingskorven!

Min kompis Christine

Idag har jag varit hos min dagmatte Christine. Jag är hos henne någon gång i veckan så matte kan boka in en massa möten den dagen och jag slipper vara ensam så länge då.

Varje gång vi svänger upp på Christines gata så blir jag alldeles tossig i bilen. För då vet jag att jag ska få busa hela dagen. Husse och matte är väldigt nöjda med att ha hittat en sån bra dagmatte så att de slipper ha dåligt samvete för mig de dagarna som de är för uppbokade.

Men jag blir alltid lika glad när de hämtar mig. För hur bra Christine än är så är ju trots allt husse och matte bäst.

Idag fick jag veta att min favvosyrra Pixie har brutit tån. Så himla tråkigt, nu får vi inte busa på två månader. Vi skickar iväg en massa pussar till henne så att hon blir bra snart!

1:a pris i öppenklasspår

Idag tog jag mitt första pris i öppenklassspår. Bailey, Pixie, Hagman och jag åkte upp till Inger och Roger i Värnersborg och alla syskonen klarade sig med bravur. Tjoho för oss!

Fin kritik som löd så här: Lättläst hane, visar tydligt vad han gör i spåret. Tar sig runt bra trots mycket viltstörning.

Matte höll i linan och husse gick bakom med Roger. Nu ska vi öva mer så att matte och husse blir bra på att läsa av mig. Vi hade en jätterolig dag och ser fram emot nästa gång det är spårningsdax.

I löve tha bra

Jag älskar mattes bh-ar. Nu har jag ätit upp tre stycken. I rule!

Spårhelg med syskonen

Hela b-kullen träffades hos Inger och Roger i skogarna utanför Värnesborg för två dagars spårkurs. Jättekul att träffa syskonen och att spåra. Alla klarade anlagsprovet galant så nu ser vi fram emot kommande öppenklasspår. Vi har ju helt klart nio pigga nosar i vår kull.

Hål i hjärtat

Esmeralda har varit med mig (ja, nu är det matte som skriver. Inte Nero) i tio år nu. Men nu är hon inte det längre. Hon fick somna in idag efter att hennes lever och lungor inte längre orkade. Hon återhämtade sig inte efter operationen...

Nu ska jag snart gå och lägga mig och jag fasar för det. Varje natt har hon legat brevid min kudde och nu kommer det inte att vara någon där. Vi kommer inte heller höra hennes tassar när hon kommer in i sovrummet efter att vi lagt oss för att sedan känna tyngden här hon hoppar upp i sängen. Flera gånger har jag idag inbillat mig att jag har hört henne krafsa på ytterdörren som hon har gjort när hon vill in. Jag kan föreställa mig hur hon ligger uppe på soffans ryggstöd eller på en av stolarna i köket. Det är så otroligt tomt.
Tio år är en lång tid. Hon har varit med mig genom tre förhållanden och lika många seperationer och då varit en ovärderlig tröst. Johnny tog ett tag innan hon accepterade men med åren fick dom en jättefin relation. Hon stod tex ut med alla gånger han lät henne spela luftgitarr eller ståbas genom att sätta henne i knät och sen låta hennes tassar spela i takt till musiken. Hon satt alltid och blängde upp på honom men var ändå på nåt sätt helt ok med situationen.

Då vi ofta var hundvakt för olika hundar så har hon motvilligt fått vänja sig vid det. När Nero kom in i bilden så kändes det ofta som att hon gick och väntade på att hans ägare skulle hämta honom så att hon blev av med honom. Men när så inte skedde fick han efter ett par klös på nosen vänja sig vid att hon bestämde. Och hon mjuknade och de blev på slutet riktigt goda kompisar.

Vissa kan tycka att det "bara är en katt". Johnny fick ett fruktansvärt bemötande av en av sina chefer när han idag skulle lämna jobbet för att åka till oss när hon skulle somna in. Chefen menade på att "det tar inte en dag att avliva en katt, det kan jag göra på en gång" när Johnny sa att han skulle komma tillbaka först imorgon. Så ofta får vi höra att hundar är värda mer en katter och det minsann förstårligt att folk är ledsna när de måste göra sig av med sin hund. Men när det "bara är en katt" så är det inte så noga. Det känns otroligt noga för mig.

Som så många andra katter så älskade Esmeralda värme och ofta så burrade jag ner ansiktet i hennes päls och blåste varmluft mot hennes hud. Efter att hon hade somnat in idag blev hon kall så fort och jag ville så gärna att hon skulle bli varm igen så jag blåste och blåste men det enda som hände var att hon blev alldeles blöt i pälsen av alla tårar.

Jag var 21 år när Esmeralda kom till mig så hon har varit med mig i stort sätt hela mitt vuxna liv. Det kommer att bli så ofantligt tomt utan henne. Vi har haft det fantastiskt tillsammans och hon har gett mig så mycket glädje och trygghet genom åren. Vi har skojat om hennes tjocka magen och hennes ibland griniga och långsinta humör. Det är charmen med katter, de har inget behov av att vara till lags på det sättet som hundar har. De går sin egen väg och ber aldrig om ursäkt eller tillåtelse.

Esmeralda var en katt som gjorde intryck på alla som träffade henne. Det var så många som tyckte om hennes lite tjuriga uppsyn och samtidigt flörtiga strykande runt benen. Hon fick tex Lisa att bli av med sin rädsla för katter. Och hon ville gärna ligga i Elins knä varje gång hon och Fredrik var på besök. När Jenny bodde hos mig en tid efter sin separation så värmde Esmeralda alltid upp hennes kudde innan hon skulle gå och lägga sig. Och för att inte tala om alla möss hon har gjort intryck på. Bättre jägare för man leta efter...

Det kommer snart komma in en ny katt i våra liv. Både Johnny och jag har alltid haft katt och kan inte tänka oss leva utan dessa underbara varelser. Någon får fylla tomrummet efter Esmeralda och med tiden kommer vi inte att sakna henne lika mycket. Men att hon nu inte längre finns vid min sida kommer göra att det alltid finns ett hål i mitt hjärta.

Esmeralda opererades i fredags och fick komma hem på eftermiddagen med ett stort ärr och lite mindre päls än vanligt. Men nu är hon tillbaka på västra djursjukhuset igen. Efter att hon kom hem har hon varit apatisk, inte ätit eller druckit så igår se de att vi skulle komma in med henne igen. Levern har tagit skada och nu får hon dropp och sondmatning. När vi hälsade på henne idag så var hon så ynklig och hade svårt att andas.

Vi vill att hon ska komma hem nu. Det är så tomt utan henne här...

Älskade Esmeralda

Vår älskade Esmeralda är sjuk. Hon har fått elakartad cancer och imorgon ska hon opereras. Förhoppningsvis så kan de bromsa cancern på så sätt men enligt veterinärerna som har tittat på henne så har antagligen det spridit sig så illa att hon inte kommer kunna bli frisk. Hon är tio år nu och är trots att hon är sjuk är hon som vanligt gosig blandat med tantgrining så hade det inte varit för att hon har en stor knöl vid svansen så hade man kunna tro att att allt var som vanligt.
Det kommer att bli så otroligt tomt om hon försvinner. Hon ligger vid mattes huvud varje natt och nu har vi blivit riktigt bra kompisar. Jag får nosa henne på magen och tvätta henne i öronen.
Matte är ledsen så jag pussar henne extra mycket och så är jag försiktig när jag hälsar på Esmeralda. Matte har sagt att hon kommer att ha en tratt när hon kommer hem från operationen så då måste jag vara extra försiktig med henne. Jag ska försöka hålla mig...

Den helande hunden

Ibland har husse migrän. Då finns jag där och håller om honom tills det går över... Sån är jag. Lite av en läkare.

Träskmonster

Matte och jag tog med oss Angeline till Delsjön för en liten promenad. Jag är äntligen frisk från min kennelhosta och det här var första längre promenaden jag fått gå på länge. Så jag passade på att kuta ordentligt in emellan. Men med jämna mellanrum så stoppade matte mig och sa att jag skulle ta det lugnt.
När vi skulle gå tillbaka på gångbron så passade jag på att hoppa ner i leran. Det var hur kul som helst. Tills jag märkte att jag sjönk och hade svårt att komma upp. Tur att matte var med och kunde dra upp mig. Som tack så hoppade jag en massa på henne så att hon också fick bli lerig.

Släktträff

Idag var vi en hel hög med ridgebacks i skogen. Oj vad vi kutade, så himla roligt... Och så övade vi lite ståträning också inför min kommande utställningskarriär. Men springa, busa och bära pinnar var roligare.

Alfie, storebror Ace, "moster" Brandy, mamma Jamila, lilla jag och syrran Pixie.

Dom säger att mamma och jag är lika...

Vi sätter skräck i Sandsjöbacka

Pixie, Hagman, Bailey och jag träffades i Sandsjöbacka för att spåra och busa. Hussar och mattar fick också följa med...

Hussar och mattar fikar. Vi fick stå bundna vid varsitt träd. Så jäkla orättvist!

Husse och jag sniffar oss fram till goda grejer.

Tuffe Victor

Pixies "storebror" Victor finns inte mer. Han blev sjuk och helt plötsligt gick allt väldigt fort... Ibland är livet så orättvist!
Victor var den första vuxna hanen jag lärde känna, och jag tyckte att han var tuffast i hela världen. Helst ville jag gå med honom överallt när vi var ute i skogen. Han tyckte nog att jag var lite jobbig imellan åt. När Pixie och jag busade som tokar så lunkade Victor med på promenaderna. Det var tryggt att ha med honom... Matte säger att det som blir det starkaste minnet av Victor är att han helst ville ligga på en i soffan. Han var enorm kille, men han trodde nog att han var en liten katt ibland som gillade att krypa upp i famnen på de som ville gosa.
Vi kommer att sakna dig Victor!

Stora Bailey

Brorsan Bailey har varit hos oss några dagar och det har varit jätteroligt. Vi har busat hela tiden, husse och matte har blivit lite trötta på oss säger dom för vi kan inte vara lugna en sekund. Men det är ju så svårt att låta bli.
Bailey var lite ängslig första natten så han fick sova i sängen, andra natten sov vi där båda två. Trångt och mysigt tyckte vi...
Nu säger husse att jag måste skynda mig och växa till mig lite för Bailey är mycket större än mig så han brottar ner mig. Men jag är mycket snabbare än honom så för det mesta får han inte tag på mig. Och framför allt så får han inte tag på mina pinnar. Och det är det viktigaste...

Bailey blev jätteglad när hans husse, matte och sötaste lillmatte Stella kom och hämtade honom.

Aktivering

Idag har vi varit på ny kurs på Kungliga Hundar, aktiveringskurs den här gången. Först så hade Tina teori med hussarna och mattarna och det tyckte jag var väldigt tråkigt. Jag ville ju börja träna och få köttbullar! Men efter en jäääääääättelång stund fick vi det och vi fick träna på att gå slalom, snurra och spela död. Roligt som tusan. Och så var det så kul att träffa mina bröder Hagman och Bailey som också går kursen. På torsdag ska Bailey komma till oss och sova över några nätter. Då jäklar blir det busning!

Full fart i Änggårdsbergen