Med brorsan på Amundön

Viltspår utan större framgångar

Idag var Hagman, Pixie, Gaya och jag uppe hos Roger och Inger i Väne-Ryd för att ta ett öppenklasspår. Jag började och avslutade bra. Men däremellan sa Roger som var med som domare att jag tog mig lite för stora friheter utanför spåret och istället gick och spanade efter rådjur som varit där nyligen. Han säger att spåra kan jag minsann men att matte måste lära sig att läsa mig när jag pysslar med annat istället.

Så det blev inget diplom idag utan en trea. Men men, bättre lycka nästa gång. Stort grattis till Gaya som klarade anlagsprovet och brorsan Hagman som tog sin andra 1:a.

MH-test i Borås

I lördags var vi och gjorde mentalbeskrivning på Borås Brukshundsklubb. Alla i kullen var med förutom Rockzy som skadat tassen och Izzy som löper. Vi var hur duktiga som helst allihop. Alla klarade momenten med bravur och vi blev alla skottfasta.

Jag fick en 1:a på skottfastheten och var modig båda när det kom till skramlet och överraskningen. Spökena var inte heller så läskiga men där lät jag matte kolla läget först.

På kvällen hade Pixies matte och husse fixat så fint så vi träffades hela gänget och grillade hos dom och tittade på filmer från dagen. Mysigt värre!

Ringträningskurs med Maria

Igår och idag har matte och jag varit på ringtränignskurs med Maria Kierkegaard Lundström ute i Vallda. Det har varit väldigt lärorikt. Speciellt för matte som tycker att sånt här är lite läskigt... Vi har tränat på hantering, att springa och ställa. Helgen avslutades med utställning och då blev jag BIR. Hur tufft som helst! Eller, Marie dömde efter hur matte ställde och hur hon hade utvecklats under kursen. Så man skulle kunna säga att hon blev BIR. Men det blir ju inte riktigt rätt, så vi säger att jag blev det. Hemskt kul har vi haft i alla fall!

Det blir ju helt klart lite snyggare när Maria gör det. Men matte och jag får väl öva lite till så att hon får ordning på det.

Första doppet

Hagman och jag tog en sväng på Amundön. Mysigt värre... Och så tog vi säsongens första dopp. Så härligt att springa ute på klipporna och busa i ljungen. Nu känner man verkligen att vi är på väg mot våren och sommaren på riktigt.

Sen åts det middag hemma hos oss medan Hagman och jag låg och tuggade lite på varandra. När Hagman åkte hem så fick jag fortsätta tugga, men den här gången på ett stort märgben jag fick av matte. Smaskens!

Solig helg

Det har varit en härlig helg! I fredags hämtade vi Windsor på morgonen och han fick följa med matte och mig till kontoret. På eftermiddagen åkte vi ut till Pixie där hennes snälla matte Josefine hade lagt spår som jag och Hagman fick ta. Det var jätteroligt att spåra igen och jag gjorde bra ifrån mig. Kul att träna lite innan viltspårstävlingen 1 maj.

I går var vi på kalas hos mattes kusin och där fick Windsor och jag vaniljglass när människorna åt efterrätt. Och så var det två barn där som tappade massa god mat på golvet. Sweet!

Idag har jag träffat min nya kompis Egul. Han är en schäfer på fyra månader som bor hemma hos min dagmatte Christine. Han ska kanske jobba för försvaret när han blir stor men än så länge är han liten och busig. Jag visade honom min favoritlek där jag har en pinne och springer medan han jagar mig. Det är helt klart den bästa leken för det är aldrig nån som kommer ikapp mig.

Efter att vi träffat Egul så åkte vi till garaget och tog årets första åk i gammelbilen. Nu har husse och matte tagit ut sätena och rivit ner taket. Snart blir det nu matta, tak och klädsel på säten. Flott kommer det att bli. Jag älskar att åka i den där bilen och ser fram emot att ta turer i sommar.

Nu ska jag tugga lite på Windsor innan vi ska åka och hämta hans matte vid tåget. Hepp!

Kärlek

En flaska förhudsrens, tack.

Jag har en ny grej som jag kör med när jag blir lämnad ensam hemma. Jag visar mitt missnöje med att tugga lite på grejer. Men idag var jag med om en jätteäcklig grej! Husse och matte brukar ta bort grejer jag kan tugga på innan de åker (dock kan jag ju alltid tugga på katterna) men den här gången hade husse glömt flaskan med förhudsrens som jag tydligen måste ha nu. Så jag tänkte att nu ska jag tusan i mig visa honom att mig lämnar man inte ensam ostraffad. Jag tog flaskan och tog med den till min bia, la mig där och började tugga. Jag började med korken och sen när jag kom till själva flaskan så blev det genast väldigt, väldigt äckligt. Jag spottade ut det mesta dock. Tvi!

Nu tror husse och matte att jag har lärt mig att jag inte ska tugga på saker. Men det kan dom ju tro!

Dagens outfit

Efter rr-träffen vi hade förra helgen så kom jag hem som en skadad soldat. Husse och matte har upptäckt att jag har en massa sår överallt. Bland annat har jag ett stort sår på sidan och nu kliar det som tusan. Jag håller på att bli tokig! Så nu får jag ha t-shirt på mig när jag är inne för att jag inte ska klia upp såret mer. Jag vägrar dock ta på mig några töntiga grejer så vi har kommit överens om att jag bara ska ha tuffa t-shirtar. Eftersom matte har rockklubb så är det bra för hon får alltid tröjor av banden som spelar på klubben. Så, dagens outfit är en röd Transwagon-tisha.

Nu får vi bara hoppas att jag inte får något fult ärr på sidan. Fast husse säger att det är tufft med ärr så det kanske inte gör något... Det är viktigt att vara tuff har jag hört.

En man kort

Hagman och jag tog en sväng i Sandsjöbacka. Härligt att kuta runt med brorsan i skogen... Dock fanns tanken där att nu är vi bara två borsor kvar i Göteborg och det känns väldigt sorgligt.

Skogen är så underbar nu på våren. Lukterna och färgerna kommer tillbaka och bäckarna rusar fram. Så härligt att vi är på "rätt sida", nu väntar de bästa årstiderna.

Matte testar bäckvattnet

Bästa leken tycker Hagman och jag. Att kuta runt med samma pinne...

Vi finner inga ord...

Igår lämnade Bailey oss då han omkom i en drunkningsolycka. Sorgen över Neros underbara bror är total. Vi umgicks mycket med Bailey och hans familj tillsammans med andra kullsyskon. Han var en genomsnäll kille som alltid var så glad att se alla och hoppade med glädje upp för att pussas. Då han var den största i kullen så fick han med jämna mellanrum höra att han var brötig. Men varenda liten brötig del i den stora kroppen var så full av kärlek.

Vi kommer att sakna Bailey nåt oerhört och all vår kärlek går till Henrik, Josephine och lilla Stella som har mist en familjemedlem. De gav honom ett underbart liv fullt med aktiviteter och han gick inte en dag utan att känna sig älskad.