Matte måste bara tala om...

... att vi är så otroligt stolta över vår älskling. Han har blivit så duktigt! Efter att ha varit helt nervig och bara suttit och gråtit när han har fått vara ensam så har han nu blivit tuffare. I lördags så var han ensam i fyra timmar medans vi var på ett kalas. Enligt vår granne så var han tyst och när vi kom hem var han helt lugn. Så jäkla skönt att det börjar ge med sig...

Kommer ihåg den lilla skithunden som satt och skrek när vi var på tippen. Men då satt han i bilen och vi var precis utanför:)

Och när Johnny hittade honom avsvimmad inne i klädkammarn när vi testade att ha honom där för att ge honom mer trygghet. Då hade han skällt så att han hade svimmat av...

En Biabädd har strykigt med under ensamhetsträningen också. Den förvandlades till konfetti när han fick vara ensam.

Nu har han sin ENORMA Dogmanbur i sovrummet som han får vara i. Inge vidare snyggt men han känner sig trygg där. Så småning om så kan han kanske vara lös i sovrummet medans vi är borta så att vi får tillbaka någon form av stilkänsla där inne:)

Och så är vi så otroligt stolta över vilken duktig kille han är när vi är ute. Visst får han sina små ryck ibland och springer fram till folk och andra hundar. Och leker han med någon av sina kompisar är han svår att få kontakt med så klart. Men annars så går han fot så fint, även när han är lös. Lyssnar så duktigt när vi säger stanna och är väldigt uppmärksam på vad vi gör och säger. Det är så härligt att han har blivit en sådan superkille. För ett tag sen var han inne i en riktigt trotsperiod och vi vet att de kommer igen. Men det är underbart att se hur det går framåt och känna att vi får lön för mödan för jobbet vi gör med honom.

Älsklingskorven!