"Rhodesian Ridgebacks may stop passers-by. But a liver nosed Ridgeback stops the traffic…"

Hagmans husse hittade lite intressanta texter kring levernosade ridgebacks. Vi fick en tråkig kommentar angående Neros utseende och att han är levernos här i bloggen för ett tag sen. Det är många som inte gillar levernosar och har åsikter om pigmentsfel etc. Så det är alltid kul att läsa lite om vad andra har skrivit om dessa guldhundar.

"I en klass för sig själva verkar levernosar vara väldigt olika sina svartnosade vänner på flera olika sätt.
Till skillnad från den svartnosade valpen som redan under sina första veckor får den bruna färgen på sina ögon så har levervalpen blå ögon från det de öppnas tills de senare blir bärnstensgula några veckor senare. Det är också väldigt intressant att tom som liten valp verkar levernosar märka denna skillnad.
Levernosta valpar, i en kull där de flesta andra är svartnosade, håller ofta ihop, busar och leker på lite avstånd från de andra. Detta kan man märka redan när valparna är bara några dagar gamla vilket har lett till diskussionerna om att dom kanske tom luktar annorlunda än sina svartnosade syskon.

Ägare till levernosta ridgebacks anser ofta att dom har ett annorlunda psyke, mera känsliga och med en stor portion av humor. En författare har beskrivit dom som "…självupptagna clowner och fruktansvärt roande på sitt sätt" (A Woodrow 1986) och dom är oftast ovanligt mjuka och godhjärtade varelser utan att kompromissa med sina försvarsinstinkter. De är faktiskt så ovanliga att folk som jag möter när jag promenerar som kanske vet lite om Rhodesian Ridgebacks kan fråga: "Vad är det där för slags hund? En ridgebackkorsning kanske. Men med vad? En Weimeraner ?" Och jag har alltid det stora nöjet att svara att vad dom ser är en högst ovanlig och välönskad renrasig Rhodesian Ridgeback.
Levernosar är inte vanligt bland Rhodesian Ridgebacks och just detta har tagit fram en älska- eller hata-attityd hos en del människor. Vissa människor och tom utställningsdomare anser att levernosar är svartnosar med dåligt pigment, detta är rent ut sagt skitsnack!"

"Som med flera andra färgtyper är det så att så länge läppar, ögon och klofärg harmoniserar och inte ser "urtvättade" ut så finns det ingen anledning att misstänka dålig pigmentering.

En annan felaktig slutsats som tyvärr vissa få uppfödare stöder är den att parning mellan två levernosta skulle leda till dåligt pigment. Varför skulle detta hända hos just Rhodesian Ridgeback när man i vissa raser tom enbart får para lever med lever som tex Farao Hund.
Dessa hundraser har parats på detta vis i flera hundra år (bilder finns från det forntida Egypten) utan att för den skull förlora styrka i sitt pigment.
Tvärtom så har det visat sig att levergener är ett av de viktigaste tillskotten i all Ridgebackavel då det i flera fall bevisligen stärker både färg och kvalitén på pälsen!"

"For us the benefits of using the brown nose are coat quality and rich red wheaten coloring. It has been said the brown nose is more intelligent and more calm and "laid back" in nature. In our experience with the brown nose, we have found them generally to be a little gentler, softer-natured dog. This is relatively speaking, since Ridgebacks as a whole have these and each is an individual. Since all Ridgebacks are intelligent, we have not noticed that much difference in intelligence, but we do notice improved coat quality and coloring with a slicker, red wheaten coat."

"Den, i många ögon, mest utsökta och en av de största avelshannarna någonsin, levernosen Tau of Voortrekkerhoogte som av sin uppfödare, den världsberömde Major T.C Hawley, beskrivs som en av de mest perfekt proportionerade Ridgebackarna någonsin blev grunden till en lång rad av topphundar och finns i flera stamtavlor. Än idag letar många uppfödare efter hans namn i stamtavlorna till sina tilltänkta parningar."

Innan vi fick världens finaste Nero så var vi inställda på en svartnos då det var det som var får preferensram efter att ha passat underbara, snygga Hugo en hel del. Men det blev en lever och vi är idag otroligt glada över att det blev just Nero.

I ridgebacksvängen så verkar det vara fullt acceptabelt att tydligt uttrycka sitt ogillande gällande levernosar och det är något som vi som har just dessa bara ska ta av den anledningen att "man har olika smak och gillar olika utseende". Detta är i min värld lite konstig inställning då jag försöker se bortom utseende och se till hundens person, kanske är det så för att jag är uppvuxen med blandraser. Om man nu har den åsikten så är det väl bara att knipa käft. Jag går inte fram till folk (oavsett om jag känner dom eller inte) och talar om jag tycker att deras unge är ful för att den har blont hår, fräknar eller fem armar. Jag försöker se till personlighet...

I framtiden så kommer vi vilja ha en son från Nero och jag vill att även den ska vara en levernos. Inte för att jag på något sätt är emot svartnosade för jag tycker att de är otroligt vackra. Utan för att jag har blivit så kär i den vackra leverfärgen tack vara Nero och hans fina syskon (storebror Ace såg jag och kände direkt att en lever inte skulle sitta fel). Jag är väldigt tacksam över att jag har fått upptäcka hur vackra dessa varelser är och att jag har fått vidga mina vyer utifrån att vi var helt inställda på att vi bara kunde tänka oss en svartnosad ridgeback.

Lite tankar en onsdag när jag sitter hemma och borde jobba istället. På golvet ligger två underbart vackra levernosar och sover i solen som får deras päls att skimra som guld.